Lars-Erik förlorade kampen mot cancern, men han vann vår sista golftour i somras. Det kan du njuta av när du nu befinner dig bland de sälla golfbanorna. Kanske får Bengt Petters och jag möjlighet till revansch någon gång.
Lars-Erik var en mycket generös, sympatisk och kompetent person. Han ville alltid bjuda. Jag minns speciellt när vi firade hans 75-årsdag på en pizzeria i Sveg för några år sedan. Det var i samband med det årets Fjälltour. I somras firade vi hans 77-årsdag på Trosa Stadshotell. Det blev vår sista fest tillsammans.
Lars-Erik var inte bara en duktig golfspelare, han var en duktig musiker också. Jag fick tyvärr aldrig tillfälle att lyssna på honom live men jag har hört inspelningar. När det inte fanns ett piano tillgängligt tog han fram dragspelet vilket hände varje midsommar på majstångsresningen i Björkberg där han hamnade så småningom. Lars-Erik kommer ursprungligen från Sätra, en av grannbyarna. Huvudsakligen bodde han dock på Kungsholmen i Stockholm men han pendlade väldigt ofta upp till Björkberg. Han kunde åka upp bara för att se en av Leksands hemmamatcher, ingenting var jobbigt eller omaksamt för Lars-Erik. Han var doktor också, inte läkare men doktor i någon samhällsvetenskaplig disciplin. En tid arbetade han som föreläsare på Stockholms universitet. Men han återvände så ofta han kunde till sommarhuset upp i Björkberg.
Lars-Erik hade barn och barnbarn som han månade innerligt. Det var badsemestrar på Kanarieöarna, segelturer på Östersjön eller skidsemestrar i fjällen och så naturligtvis golfen. Två av barnbarnen, Axel och Bastian, mellan 10 – 15 år, sågs ofta tillsammans med morfar på golfbanan i Leksand. Axel, den äldre av dem, hade inte bara fått ”golfgenen” av morfar utan också ”musikgenen”. Axel är en mycket duktig gitarrist och spelade då och då med morfar på olika tillställningar. Bastian fick istället skådespelartalang. Han har redan, i så unga år, turnerat i hela Sverige. Kanske får vi se Bastian som Sune i TV vad det lider. Om skådespelarbegåvningen kommer från Morfar förtäljer icke historien.
Lars-Erik hade två laster, om det nu var laster, han rökte en hel del och han Älskade salt. Axel och Bastian tröstade dock morfar med att han skulle bli mycket, mycket gammal eftersom han var både inrökt och insaltad.
Lars-Erik var en engagerad och kunnig samhällsdebattör vilket märktes i stugan under kvällarna på Skånetouren tillsammans med Bengt Petters och Ulf Rosenlund. Jag kommer att sakna dessa diskussioner, speciellt i år eftersom det är valår.
Det har blivit många fina golfminnen under åren jag känt Lars-Erik. Han påminde mig nyligen om att jag lärt honom räkna till fem. Han gjorde det på rim när jag fyllde 70 år. Det hände på Storsjöbygdens golfbana när Lars-Erik för ovanligheten på utslaget hamnade i ett dike. Vi gick fram till bollen och Lars-Erik började slå. Jag räknade-högt: två, tre, fyra, fem och bollen hoppade upp ur diket. Det glömde aldrig Lars-Erik – inte jag heller.
Jag har viss skuld i att Lars-Erik blev ordförande för Leksands Golfklubb. Jag är glad att jag började prata med honom om att ta uppdraget. Han har skött jobbet med den Äran!
STORT TACK LARS-ERIK för allt vi fått uppleva tillsammans!
Vårda svingen – var du än befinner dig.
Vännen Olle Högvall